Många hundägare tror felaktigt att ormbett är ofarliga för hundar. I de lindrigaste fallen blir hunden bara svullen på platsen för bettet. I de medelsvåra fallen uppstår skador på kroppens organ. Hunden får en lever- och njurskada och ofta blodbrist. Allt detta går över med vila och lämplig medicinering.
I de allvarligare fallen får hunden kraftigare lever- och njurskador. Blodkropparna faller sönder med allvarlig blodbrist som följd. Blodäggvita läcker ut och det uppstår stora ödem under buken, bröstet och i benen. Intensivbehandling krävs, men trots den överlever inte alla hundar ormbetten.

Alla hundar kan bli dåliga
Det har stor betydelse var bettet tar. Den vanligaste är att hunden blir biten i nosen och läpparna. Ibland tar bettet i en eller flera av tassar. Man vet aldrig på förhand vilken hund som kommer att bli dålig. Man måste utgå ifrån att vilken hund som helst kan bli dålig.

En orm hugger sitt byte och sprutar in giftet i såret. Ormen doserar uppenbarligen olika vid olika tillfällen. Ibland tycks inget gift komma alls, vid andra tillfällen kommer en större dos.

Symtom på att hunden blivit biten
Ormgiftet är en blandning av ett flertal gifter eller enzymer. De påverkar blodet så att blodkroppar faller sönder och blodproppar bildas. Ett av enzymerna bryter ner vävnaderna, frigör de kroppsegna substanser och verkar som gift.

Först märks ormbettet inte så mycket på hunden, men efter ett tag blir hunden trött och vill helst ligga ned. Efter någon timme svullnar den bitna kroppsdelen. Om bettet har tagit i nosen eller i läpparna svullnar ansiktet upp mycket kraftigt och når ett maximum efter ett till två dygn.

Farligast att bli biten i tassen
Läpparna kan bli ett par centimeter tjocka och svullnaden kan sjunka ner på halsen. Om bettet tar i en tass svullnar den upp och svullnaden sprider sig uppåt benet.

De flesta tror att de bett som tagit i läppar och nos är de farligaste i tron om att svullnaden ska täppa till luftvägarna. Så är det inte, som tur är. Trots att de flesta hundar blir bitna i nosen, är det de som får bettet i tassen som oftast dör.

Håll hunden stilla
Det beror på att blodet pumpas runt med hjälp av hjärtat. Men i kroppen finns en annan typ av cirkulation som vi inte talar så ofta om, nämligen lymfcirkulationen. Till stor del sköts den cirkulationen av musklernas sammandragningar. Ormgiftet i en tass bryter ner vävnaderna så att giftet lätt kan sugas upp. Lymfcirkulationen sprider sen giftet.

Om en hund dessutom går på benet då den ömsom böjer och ömsom sträcker på tassen sprids giftet ännu mer effektivt.

Vistas man i ormrika, svårtillgängliga trakter bör man ha tillgång till kortison så att behandling kan insättas snarast efter ett bett. Be din veterinär om ett recept. Kom dock ihåg att bara för att du själv givit hunden kortison är den inte färdigbehandlad. Du måste alltid uppsöka veterinär om din hund blivit ormbiten.

Om din hund blir biten - gör så här:

• Inspektera och leta efter bettet
  
  
• Håll hunden i stillhet, speciellt om bettet tagit i tassar eller ben
  
  
• Uppsök alltid veterinär

Blommande alger kan döda hunden

Att hundar drabbas av algförgiftning är inte speciellt vanligt, men det händer och varje år förlorar alltför många sina fyrfota vänner på detta sätt. Därför finns det all anledning att hålla koll på sin hund så att den inte badar och dricker av algblommande vatten.

Symtomen för algförgiftning kommer snabbt, i vissa fall redan inom 30 minuter. De varierar i styrka beroende på hur gammal hunden är, hur mycket alger den fått i sig och hur mycket den ätit innan.

– De första symtomen är att hunden blir orolig, börjar darra och kräkas. Redan då måste hunden komma i omedelbar kontakt med veterinären, förklarar Lotta Gunnarsson, legitimerad veterinär, VMD på Agria Djurförsäkring.

Nästa tecken är att hunden får kramper. Hunden vinglar, ramlar omkull och kan inte resa sig igen. Sedan går allt fort. Symtomen i slutfasen är koma innan hunden dör.

– Men det går att rädda en algförgiftad hund om man kommer till veterinären direkt. På väg in till veterinären bör man ringa och förvarna kliniken som ligger närmast. Minuterna är viktiga, uppmanar Lotta Gunnarsson. Hon fortsätter:

– Om hunden visar symtom, se till att den har tillgång till rent vatten, men ge den inte något att äta.

Förgiftningen gör att både lever och njurar slås ut med urinförgiftning, gulsot och dödsfall som följd.

Hundar kan reagera på insektsbett

Enstaka geting- och bistick ger nästan aldrig några allvarliga reaktioner, även om en del hundar kan klaga högljutt efter ett stick. Det brukar ge sig utan åtgärd.

Men vissa hundar är kraftigt överkänsliga för geting- eller bistick och kan få en allergisk reaktion på grund av sticken. Detta är dock mycket ovanligt.

Om din hund får ett insektsbett eller stick, gör så här:

• Inspektera hunden.
  
  
• Rör det sig om enstaka, många, eller otroligt många stick?
  
  
• Är hundens allmäntillstånd dåligt? Är den trött och blek?
  
  
• Håll hunden under uppsikt den närmaste timmen.
  
  
• Kontakta veterinär om hunden blir dålig.
  

Håll undan hunden från paddor

På somrarna händer det ofta att veterinären får besök av hundar som plötsligt blivit lite slöa och dreglar. Inte så sällan rör det sig då om paddförgiftning.

Paddor har en körtel på ryggen som avsöndrar ett ämne som är mer eller mindre giftigt. I tropikerna finns det grodor med livsfarligt gift.

Giftet hos svenska paddor är dock inte alls lika giftigt. Men om en hund biter tag i en levande eller död padda blir resultatet en kraftigt saliverande hund. Pupillerna blir påtagligt små. Padd-förgiftning är inte farligt men kan vara nog så besvärande.

Själv kan du inte göra annat än att torka saliv och avvakta. Veterinären kan ge hunden en spruta så att saliv-produktionen upphör tills giftet försvunnit ur kroppen.

Om du misstänker paddförgiftning, gör så här:

• Inspektera hunden, framför allt i munhålan. Finns det främmande substans mellan tänderna?
  
  
• Om du vet att hunden tuggat på en padda ska du avvakta
  
  
• Om hunden inte blir dålig med en gång kan du avvakta
  
  

Text: Lars-Erik Kängström leg. veterinär

Varning för snigel-medel

Att hundar får i sig bekämpningsmedel mot sniglar är relativt ovanligt. Det finns ändå anledning att varna för denna form av förgiftning eftersom problem med "mördarsniglar" på senare år dykt upp i Sverige.

Jag har upplevt ett par förgiftningsfall. Det var stora vuxna doberman-hundar som hade kommit åt ett paket med bekämpningsmedel under en diskbänk. Hundarna kom till djursjukhuset inom en timme efter förtäringen. Hundarna hade samma symptom. De dreglade mycket, hade kraftiga kramper med styva framben, pupillerna var mycket små, halsen var sträckt.

Kramperna orsakade hög feber, den översteg 40 grader. Trots att ägaren hade med sig förpackningen dog en av hundarna innan vi hann göra något alls. Den andra hunden kunde räddas tack vare att vi visste vilket gift det rörde sig om. Hunden fick stora doser av motgiftet Atropin.

Om du tror att din hund blivit förgiftad, gör så här:

1. Uppsök veterinär genast! Ta med förpackningen till bekämpningsmedlet, försök få uppgifter om giftet. Om du vet vilket gift det gäller kan du ringa giftinformationscentralen på Karolinska sjukhuset.
   
   De behöver exakta uppgifter och inte några flummiga förmodanden för att kunna ge vettig hjälp. Medan du kör till veterinär kan de leta i sina register och veterinären kan få kontakt vid framkomsten.
   
   
2. Se till att hunden inte slickar i sig spyorna och får därmed i sig giftet igen.
   
   
3. Håll huvudet lägre än kroppen i övrigt.
   
   
4. Viktigast – förebygg olyckor av detta slag, lås in eventuella gifter. Se till att barn och hundar inte kan komma i kontakt med giftet.
   

Text: Lars-Erik Kängström leg. veterinär